Ett mörker.

Igår var min åttaåriga dotter Moa med mig på jobbet.

Vi var på fin presentation på stora hajpade reklambyrån mitt i Göteborg. Moa satt bredvid mig vid ena ändan av det stora exklusiva konferensbordet. Trevliga receptionisten serverade varm choklad. Moa spelade Nintendo DS, ritade i sitt Top Model-block och mumsade dyra chokladbakelser. Hon drack bubbelvatten och åt banan. I hissen på väg upp slängde hon käft med byråns VD. Han höll upp dörren och sa vänligt; "damerna först".

Efter mötet sa hon till mig: "Pappa, det här med att jobba var trist. Tråkigt. Det är bättre på fritids".