Flyttar.

Nu flyttar bloggen.

Kolla in: manganlundin.se istället. Ungefär samma som tidigare men med enklare adress.

Välkommen!

Geggamoja.

Häromsistens höll jag en utbildning för ett gäng VD:ar i varumärkesstrategi. När var och en skulle presentera sig själva och deras företag var det en man som fastnade i corporate-geggamojan.

• Ja du vet, vi säljer skräddarsydda business optimizing solutions med unik plattformsbaserad kundnytta.
• Va?! svarade jag. Ursäkta, men jag fattar ingenting.
• Hrmpf, ja alltså, vi säljer optimized business opportunities på en aggregerad nivå...
• Stopp och belägg. Hojtade jag. Har du barn?
• Eh, jarå, hurså?
• Vad säger du till dem att du gör på jobbet?
• Uhh? Jaha, du menar så. Vi säljer datorprogram som gör att man spar massor av tid och istället kan göra bättre saker.
• Tack. Säg det då.

Kontrast till allt nytt.

Svanberg

Jag minns när Svanberg var Ericssons hyllade frälsare.

Så är det inte nu. Jag undrar vad han funderar på just nu. Mötet med Obama blir nog inte någon festlig tillställning. Mössan i hand och skrap med foten. Inga kindpussar som med Anna. Undrar om han ens får sätta sig ned? Som att gå till tandläkaren upphöjt till...1000.

Fortfarande träffar jag på folk som hävdar att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Skulle inte tro det. Svanbergs Google Trends-kurva är inget att glädja sig åt. Jag lovar.

Rock-Olga.

Rock-Olga har gått ur tiden.

Jag minns när vi skulle spela på en av Göteborgs hetaste svartklubbar i början av 90-talet. Vårt förband den kvällen var Rock-Olga (den du!). Hon och hennes boys släntrade in i logen och hejade glatt. Med sig hade de sina slitna resegarderober med scenkläder och annat. Till magen uppknäppta glitterskjortor och tajta stretchbrallor. Det var väl inte utan att vi coola rockers med svarta 501:or, utanåpåskjortor och Ray Bans fnissade lite inombords.

Olga och hennes band var sköna typer. De tipsade oss rookies om ett och annat och drog några barnförbjudna anekdoter. Och sen gick de på. Och gissa om det svängde. Jädrar. Publiken var i extas. Det kokade hårt.

Så Olga, jag lyfter på hatten. Keep on Rockin, vart du än hamnar.

§Legal Lines§

Jag har läst grundläggande juridik och har respekt för att man måste täcka upp alla eventualiteter i juridiska avtal. Men ändå. Nu är det hög tid för lagvrängarna att kamma till sig.

När jag jobbar med konsumentvarumärken stöter jag ofta på allmänna villkor och förbehåll som är fullständigt omöjliga att förstå. Och svaret från juristerna blir alltid att om vi inte täcker in allt så kan vi förlora en process. På det brukar jag svara två saker:

1. Hur ofta processar ni? Varför det i så fall? Och vill ni verkligen vinna?
2. Den starka konsumentlagen borde väl innebära att villkor fulla av juridisk geggamoja faller på sin egen obegriplighet?

Just nu jobbar jag med ett varumärke som vill förenkla de allmänna villkoren eftersom hela varumärkeslöftet går ut på att vara den enkla, tydliga och vänliga i en illa omtyckt bransch. Jag satte mig ned och skrev om de allmänna villkoren till ett hyfsat enkelt och lättbegripligt språk. Antal tecken minskade från cirka 16 000 till 7 000 tecken. Efter det gick texten till juristen på remiss. Plopp. I retur kom en skrift på 19 000 tecken.

Här kanske en konsumentreaktion kunde vara på sin plats? Om massorna ringer kundtjänst och ber att få de allmänna villkoren beskrivna i detalj kanske det blir slut på eländet. En flashmob någon?

Nu är den här

Nu äntligen lanserar Saab nya 9-5.

Den ser riktigt fin ut. Och recensionerna är strålande. Motorjournalisterna menar att Saab lyckats ta fram en bil som sticker ut från mängden. Som utmanar konkurrensen. Och det är ju det som är själva tricket.

De flesta älskar en underdog och jag hoppas att Saab tar vara på det. Nu finns det en ny fin bil och det är hög tid att bestämma sig för en distinkt varumärkespositionering. Historiskt har Saab ängsligt sneglat på Audi och BMW. Budskapet har andats "vi kan också...".

Jag tror att Saab (just nu) är ett av få bilvarumärken som på allvar kan utmana. Ställa saker på ända och göra konkurrensen irrelevant. Men då måste man ta av sig slipsen och lägga teoriboken på hyllan. Släppa kontrollen en aning.

Alltså; ladda in lite hästkrafter i varumärkesarbetet. Lägg i trean och tryck på gasen.

Konsten att göra det svårt

Lyssnade till en låååång power point-dragning för några veckor sen.

Oändligt antal slajds, högt tempo, språkfel, liten teckengrad och snårigt språk. Till exempel stod det:

"...graden av nyskapande och additionalitet".

Och sen blev föredragshållaren arg på oss. För att vi inte förstod.

Sväng

När jag jobbar med mina kunders varumärken brukar jag driva på rätt hårt för att hitta det unika. Det som verkligen särskiljer, både rationellt och emotionellt.

Men nu satt jag mittemot den där entreprenören och det brann små eldar i hans ögon. Och helt plötsligt gick det upp för mig: Fasen, vi skiter i det unika. Du har det ändå inte. Istället gör vi det alla andra gör. Men vi gör det mycket snyggare, smartare och bättre förpackat. Mer punk, känslor och eld.

Och lyckas vi blir det åka av. Då skapar vi det som i Corporate Bullshit-ordlistan kallas Emotional Selling Proposition. I min ordlista kallas det sväng.

Reason Why

Vi människor är trötta på reklam och sållar omedvetet bort det som är korkat och irrelevant.

Därför måste vi betrakta mottagaren som en intelligent person och skapa kommunikation som är relevant och som tillför något. En belöning. Gärna ett skratt. Och så måste vi kunna bevisa våra påståenden. Varför ska man överhuvudtaget tro på det vi säger?

Det finns två riktigt bra exempel just nu. Det ena exemplet är BlendTechs geniala filmer Will it Blend där de försöker bevisa att deras mixers är världens starkaste. Och hur gör man det? Skryter? Nej, man mixar helt enkelt riktigt dyra grejor till mos och pulver.

Ett annat exempel är Google Chrome. Våra svenska reklam-världsstjärnor Calle och Pelle Sjönell på BBH i New York bevisar hur snabb den nya webbläsaren är. Hittills har filmen visats 1,5 miljoner gånger på Youtube.

Fint ska det vara.

Det pratas mycket om premium. Eller priiimium som det oftast uttalas.

Fint ska det vara. Vi är alla konnässörer och har en postmodern approach. Till livet.

Ofta önsketänker varumärkesägaren. Men ibland finns det bäring.

Som i det här exemplet. Min vän Ola var på bilmässa och lyckades på något förunderligt sätt få med sig mappen man får med om man köper en Rolls Royce.

The Last Advertising Agency on Earth

The Last Advertising Agency On Earth from FITC on Vimeo.

FITC (Flash in The Can) producerar events som ska inspirera, utbilda och utmana animerare, designers och utvecklare som jobbar i Flash.

Eftersom min kunskap om detta är klart begränsad har jag ingen aning om eventen är bra eller dåliga. Men de har gjort en riktigt cool film för att locka Jolt Cola-drickarna dit. Kolla in. Helt gratis var det nog inte.

Mediamarkt.

Det här inlägget består av två delar. En positiv och en negativ:

1. Bra jobbat Mediamarkt

Äntligen ett företag som förstår den kommersiella nyttan av att närma sig nysvenskarna. Idag hittade jag en annons från Mediamarkt i GP, helt skriven på arabiska. Jag vet i och för sig inte vad det står (vilket förklaras i del 2) men det känns ändå innovativt.

Enligt Handelns Utredningsinstititut bodde 1,7 miljoner invandrare i Sverige 2008. Alltså ungefär 1/5 av Sveriges befolkning. Stor och köpstark målgrupp med andra ord vilket fler borde inse. Leksaks- och livsmedelsbranschen är riktigt dåliga på att möta den enorma efterfrågan som Ramadan innebär. Till exempel.

2. Dåligt jobbat Mediamarkt

Jag tänkte göra lite research. Det gick sådär. När jag åkte förbi varuhuset gick inte butikschef eller marknadsförare att få tag i. Jag fick ett telefonnummer och när jag ringde fick jag vänta, vänta och vänta. Under tiden fick jag lyssna på en usel melodislinga.

Men man ska inte ge upp. Därför ringde jag huvudkontoret. Det lät ungefär så här:

- Hej, jag heter Magnus Lundin och har en pressfråga.

- Då får du maila XX.

- Ja men jag skulle gärna vilja prata med honom.

- Det går inte.

- Varför.

- Därför att de är så bara.

- Ehh, vilket konstigt svar.

- Ja.

Ris och ros alltså.

SSU.

SSU har lämnat in en varumärkesansökan för Alliansen.

Jytte Guteland & Co tänkte sig nog att det skulle bli ett listigt PR-trick för att ge en skön skjuts i valåret. Och tittar man på Google Trends verkar de ha lyckats. Sökningarna har ökat med sisådär 12 gånger mot det normala.

Men hur mycket koll har SSU och media egentligen? Det alla verkar missa är att det inte går att registrera inarbetade varumärken i ond tro. Alltså i samma stund som SSU går ut i media och berättar att de kommer sälja varumärket till Alliansen diskvalificerar de sig själva.

De som kanske vinner mest på det här är kanske sådana som jag. Varumärkeskonsulter. Google Trends visar på ökad sökning på varumärke med cirka 7 gånger. Tack för det Jytte. Jag kanske skulle bli medlem?

Styrelseordförande säger.

På ett styrelsemöte förra veckan utbrister styrelseordförande:

"Vad vet vi om slutkonsumenten egentligen? Hur många av dem har vi egentligen penetrerat?"

Trevlig film

Den här filmen fick mig att haja till. Mitt i den likriktade sörjan av reklamfilm sticker den ut och skapar sköna känslor. Åtminstone för mig.

Sen är det många förståsigpåare som hävdar att det är en ripp av både det ena och det andra. Men skit i dem.

Odödlig form.

"Åh, låt dem aldrig ändra på denna!", utbrast Jenny häromdagen.

För visst är den odödlig? Ett bra exempel på konsekvens. Så vitt jag kan se har de inte ändrat en endaste millimeter sedan jag var liten. Och det var ju inte igår.

Bra jobbat.

Ett mörker.

Igår var min åttaåriga dotter Moa med mig på jobbet.

Vi var på fin presentation på stora hajpade reklambyrån mitt i Göteborg. Moa satt bredvid mig vid ena ändan av det stora exklusiva konferensbordet. Trevliga receptionisten serverade varm choklad. Moa spelade Nintendo DS, ritade i sitt Top Model-block och mumsade dyra chokladbakelser. Hon drack bubbelvatten och åt banan. I hissen på väg upp slängde hon käft med byråns VD. Han höll upp dörren och sa vänligt; "damerna först".

Efter mötet sa hon till mig: "Pappa, det här med att jobba var trist. Tråkigt. Det är bättre på fritids".

Corporate bullshit. Nu även som bild.

Igår roade jag mig med att gå igenom den olästa tidningshögen.

I annons efter annons har Art Directors eller marknadsförare lagt in bilder på snygga människor, 30-någonting, i tjocka polotröjor, sittandes på svårt ologiska ställen med en ostartad Mac i knäet. Skogsgläntor, i uppblåsbara fåtöljer mitt på golvet i köpcentret, bland sanddynorna och så vidare.

Det här måste vara AD:ns svar på Copywriterns:

• Skräddarsydda helhetslösningar
• Kundnära behov
• Kunden i centrum

Skärpning tack.

AB Ruffel & Båg

Jag förundras så ibland.

Det verkar finnas många företag som tror att kortsiktig vinstmaximering och strategiskt varumärkesarbete är bästa kompisar.

Man konstruerar obegripliga erbjudanden som endast håller ihop med hjälp av finstilta Legal Lines och förbehåll. Fultexter alltså. Och när konsumenten vill reklamera gör man sitt allra bästa för att upplevelsen ska bli så Kafka-artad som möjligt. Per Robert Öhlin skriver så här i sin bok Branding by Forrest Gump: ”Har inte företagen lärt sig den gamla läxan? Att den som försöker föra konsumenten bakom ljuset alltid blir den som i slutändan själv blir bedragen”.

För just så kommer det bli. Den som beter sig illa kommer inte att komma undan i framtiden. Vi konsumenter ser igenom tricksen och delar med oss. Och eftersom vi numera har kanalerna kan vi nå alla. Och det snabbt.

Jag tänker till exempel på Siba. Nyligen dömde Stockholms Tingsrätt dem att betala vite på 400 000 kr för vilseledande reklam. Och i går skrev GP om att Konsumentverket granskar Siba för reafusk. Jag vet inte, men min känsla är att Siba jobbat så här i många år och att man klarat sig tack vare sina låga priser. Men nu när MediaMarkt kommer in och pressar priserna ytterligare, samtidigt som de verkar bete sig hyfsat schysst kan man ju fundera över Sibas strategi.

Typ.

Bragdmedaljen till Jonsson.

Om jag fick bestämma går nästa bragdguld till Saabs VD Jan-Åke Jonsson.

Jag brukar ibland citera Niklas Wikegård när jag föreläser. Han sa i samband med någon landskamp att anfallarna måste vara som galna grisar framför kassen. Precis så är det med riktigt duktiga marknadsförare. Man måste gno på och aldrig aldrig ge upp. Just så agerar Jan-Åke Jonsson.

Den som sett honom yttra något negativt om Saab eller ägaren GM räcker upp en hand.

Idag kunde man läsa i Vi Bilägare att Saab just nu testar en ny 9-5 Sportkombi i de norrländska skogarna. Det kallar jag positiv attityd. Om Saab mot förmodan får en långsiktig och klok ägare och om den nya ägaren har vett att återinsätta Jan-Åke som VD blir det åka av. Jag tror nämligen att Jan-Åke, personalen och facken laddat om varumärket Saab. Med kryptonit.

Spara energi.

Idag är elen dyr.

Det tog min kära kund A fasta på när hon mailade mig. Och jag svarade så klart på samma energisnåla sätt:

Kunden:

Bra smf (= bra sammanfattning)

Jag:

tck dt vr skj (= tack det var skoj)

Bråda dagar.

Jag växlade precis några ord med GPs utmärkta bilbranschjournalist Stephan Lövgren.

Han hade haft en del att göra på sistone. Om man säger så. Men det verkade som att han tyckte att han hade ett rätt skojigt jobb just nu.

Och idag kanske han får skriva om Saab. Nu får det väl nästan vara dags för GM att ta bladet från munnen och bestämma sig? Även om det skulle bli negativa besked är det ju bättre att veta än att leva i ovisshet.

Från Miami News.

Häromdagen skrev jag en krönika till utmärkta gerillabyrån Miamis nyhetsbrev. Det var ett upprop till marknadsföraren att släppa kontrollen:

Tappa inte svänget.

För hundra år sen såg jag Toto på Scandinavium. Förväntningarna var höga men det svängde inte alls. Noll och nada. Det var helt enkelt för bra. Perfekt. Men könlöst.

Är det likadant för oss marknadsförare? Jag tror det. I jakten på perfektion tappar vi ofta svänget.

Jag tror vi alla är överens om att konsumenten är ordentligt trött på det polerade och tillrättalagda. Men ändå är vi så ängsliga. Vi analyserar, räknar och planerar. Men ofta ställer vi helt enkelt fel frågor och på fel sätt. Och sedan låter vi "sanningen" förblinda oss. Bill Bernbach uttryckte det ungefär så här: Vi är så upptagna av att mäta uppfattningar att vi ofta glömmer att vi kan påverka dem.

Entusiastiska ledningsgrupper åker till kustnära kursgårdar och låter (oss) konsulter lotsa dem igenom den ena pedagogiska notis-övningen efter den andra. Och där sitter vi tillsammans - och gissar. Och höftskotten leder till snygga power point-slajds med politiskt korrekta men utslätade kärnvärden. Vi ritar listiga positioneringsmatriser som reducerar vår komplexa tillvaro till tvådimensionella förenklingar av verkligheten. Och på det underlaget bygger vi våra strategier. Och utifrån de strategierna skapar vi kommunikation som är korrekt och säker. Vi kommer aldrig att hamna i klistret. Men vi kommer heller inte att göra intryck eftersom det slätstrukna aldrig sticker ut i mängden.

Istället borde vi ibland släppa kontrollen och våga lita på våra hjärtan. Bryta mot konventionerna och lyssna på groovet. Skippa excel för en stund och anta ett mer blommigt förhållningssätt till verkligheten. Åk ut till kunderna. Prata med dem. Använd själv dina produkter. Ring din egen kundtjänst. Känns det bra? Känns det dåligt?

Kan det här bli ditt nyårslöfte?

Undrar Magnus Lundin, varumärkesstrateg i egna bolaget LVK

Den stora och den lilla.

I min hemstad Alingsås ligger det två banker på varsin sida av samma gata. Mittemot varandra alltså.

Den ena är stor, den andra liten. Den ena äger sitt hus som täcker ett helt kvarter medan den andra är en fjärdedel så stor och på något sätt känns inrymd. Den stora är lokal, den lilla styrs från Stockholm. Den lilla är ful och glåmig medan den storas enorma glaspartier skiner inbjudande. På den lilla kan man inte sätta in kontanter (utan rejält knot) trots att det förmodligen är en av de vanligaste anledningarna till att fysiskt besöka ett kontor. De har liksom glömt vad Kotler sa om att marknadsföring går ut på att ta reda på vad marknaden vill köpa för att sedan leverera just detta istället för att försöka prångla ut det man själv vill sälja. Den lilla banken stänger klockan 13 medan den stora har öppet till 17.30 fyra dagar i veckan.

Gissa var jag (och nästan alla andra) är kunder. Hur svårt kan det vara?