Verklighetsförankring.

När man jobbar med varumärkesutveckling och kommunikation måste man vara realist och ibland acceptera kompromisser.

Tyvärr.

Om ägaren till företaget är ordentligt konservativ måste man kanske lämna de allra mest vågade rekommendationerna hemma. Eller om varumärket står för tradition är det förmodligen meningslöst att försöka ta positionen som den allra mest innovativa.

Igår var det tydligen "Buy Nothing Day". Ett riktigt bra initiativ. Men hallå? Hur var det med timingen? Är det smart att försöka införa en inte-köpa-dag lönehelgen i slutet av november? När julhandeln startar? Första julskyltningshelgen? En av de få helger då konsumenten verkligen ser fram emot att få handla? Då annonsörerna satsat hundratals miljoner i säljdrivande reklam?

Inte vet jag. Det kanske är själva motsättningen som är idén.

Frukost med Metro.

I morse körde jag i Allén.

Vid rödljuset vid Trädgårdsföreningen dök det plötsligt upp två människor i arbets-signalkläder. De höll upp skyltar där det stod något i stil med: Godmorgon! Metro bjuder på frukost vid nästa avfart". Och där, vid Restaurang Trädgårn, stod det fullt med bilar som fick frukost av Metrofolk i likadana arbetskläder.

Jag hann inte få upp kameran. Synd. Och så hade jag för bråttom för att stanna.

Men ändå, snyggt jobbat Metro.

Koenigsegg drog sig ur.

Pajkastningen har börjat. Vems var felet? Ohly skäller på Olofsson, valår och allt. Jag tror många håller tummarna idag eftersom ett Sverige utan Saab skulle kännas rätt tomt.

Vad blir konsekvenserna för varumärket Koenigsegg? Jag tror att skåningarna går ut som vinnare. De har fått ENORM redaktionell uppmärksamhet och kännedomen i deras målgrupp är väl bortåt 100%. I hela världen.

En rejäl dos entreprenörsanda är adderat till varumärket och skulle det vara som Stephan Lövgren skriver i GP 
idag, att Koenigsegg offrades i maktkampen mellan GM och Beijing Auto, så ökar känslan av en liten orädd uppstickare.

En oväntad men välkommen effekt.

Jag är en varumärkesstrateg. Flummig titel kanske, men det innebär att jag hjälper mina kunder tänka efter. Före.

Vad har vi för varumärkesbekymmer? Eller möjligheter? Vem pratar vi med? Vad driver och hindrar målgruppen? Vad ska de tänka? Vad vill vi att de ska komma ihåg? Och varför ska de tro oss? Hur ska vi hålla ihop det? Varför? Och hur?

Jag gillar inte benämningen men egentligen är jag nog en managementkonsult. Det innebär att jag oftast jobbar med höjdarna. Och oftast innan man går till reklambyrån.

Det är bra på många sätt. En skön effekt är att det aldrig är bråttom. Viktigt kanske, men inte bråttom. När jag nämner det för mina reklambyråkompisar ser de förvirrade och ledsna ut. Avundsjuka.

Tonläge.

Jag har hört det hundratals gånger utan att reflektera.

Men idag trillade polletten ned. Lyssnade på VD som beskrev sitt företag. En bra VD och ett bra företag. Glöden fanns där och det märktes att han gillade sitt varumärke.

MEN när han kom till slajden med företagets affärsidé bytte han tonläge. Orden betonades annorlunda, talet snabbades upp, lite ursäktande. Ungefär som att han var tvungen att säga något som vi inte ville lyssna till. Fast det ville vi ju. Och han hade inget att skämmas över. Eller trodde han själv inte på orden? Jag vet inte. Men det var synd.

Dagens telefonklotter.

Trevligt jobb.

Häromdagen var jag på möte med trevliga kunden.

Det hände några skojiga saker:

• Marknadschefen drack te ur medhavd termos
• IT-avdelningen hade surrat fast alla kablar så projektorn knappt gick att använda
• Art Directorn som stod och redigerade direkt via storbild utbrast: Så här ska man aldrig göra

Jag blir glad av sånt här. Trevliga och prestigelösa människor som bjuder på sig själva.

Tack ACH.

Värdeord.

Tittade på Aktuellt nyss. De hade granskat statliga verks arbete med värdeord.

Ojojoj. Försvaret har satsat 110 Mkr på externa konsulter. Nästan 100 x budget.

Jag har alltid sagt till mina kunder att kärnvärden/värdeord oftast är helt meningslösa. Det krävs mer än att formulera några vackra ord som per definition blir en vårdslös förenkling av verkligheten. Höga polischefen som försvarade värdeorden kom inte ens ihåg: Engagerade, Tillgängliga och Effektivare. Om man sammanställer svenska företag och myndigheters kärnvärden landar vi nog i 20 ord. Inalles. Mumbo jumbo alltså.

Nä, reklambyrå/varumärkeskonsult-kollegor. Skärpning. Bara för att kunderna ger er miljoner för att göra fel saker behöver det inte betyda att det är en bra idé. På sikt. Det här inslaget var inte bra för någon av oss.

Snälla.

Idag har jag köpt en ny dator. Mindre att släpa. Finare. En belöning till mig själv.

Apples doningar fungerar rätt bra men tyvärr verkar det vara kajko med Telias trådlösa bredband. Igen. Jag får helt enkelt inte till det när jag försöker surfa med 3g-modemet.

Det enda som piggar upp är dialogrutan från Telias modemprogram.

Goodwill.

Köpte ett par riktigt dyra skor för ett år sen.

Efter fem månader sprack det första paret. Jag reklamerade och fick nya. Som också sprack efter fem månader. På samma ställe.

Jaha, åter till butiken för att reklamera. Efter att skorna varit hos "inköp" i två veckor fick jag beskedet att de tyvärr inte anser det vara en reklamation. "Men vi har haft dem hos skomakaren för putsning och erbjuder dig ett par fina skoblock som kompensation".

Glöm din dröm menade jag. Butikschefen såg bekymrad (plågad) ut. Armarna i kors. Efter funderande och telefonerande meddelade hon surt att de kunde ta tillbaka skorna men att det var tvungna att dra av 40% för slitage. Okidok, fair enough. Butikschefen sa: "Egentligen gör vi inte så här. Men jag gör det som goodwill".

Goodwill? Jaha du, änna för sent.

Vi får inte missa sådana här chanser om du frågar mig. Sliten klyscha kanske, men reklamationen är faktiskt en fantastisk möjlighet att stärka kundrelationen. Jag tror att kraven på dem vi handlar av kommer öka framöver. Idag är det så enkelt att jämföra varor och tjänster med varandra. Och möjligheterna för missnöjda kunder, som jag, att sprida det negativa är förödande enkla. Nä, kom igen nu varumärkesägare! Skärpning.